We're only as sick as our secrets.
Att se hur allt faller sönder i slow motion, att vakna med dimma och tumult i huvudet, som om man vore en soldat i en krigsdrabbad stad - c'est la vie, sådant är livet. Vi har aldrig blivit lovade något vackert.
Jag vet inte hur länge jag försvinner härifrån eller vart jag åker, men jag klarar inte av Göteborg just nu. Stänger av telefonen, bara försöka njuta av tystnaden. Jag hoppas att ni stannar kvar här tills jag kommer tillbaka. Så länge kommer jag inte att vara borta, det lovar jag. Jag behöver bara hitta mig själv.
Kommentarer
wiltons:
Lovar att stanna kvar =)
Anonym:
skulle inte du till emmaboda?
Svar:
forthesimplehearts.blogg.se
Trackback
