Jag vet inte hur det är med mig riktigt. Människor frågar mig om hur jag mår och jag svarar helt automatiskt: ja, jag mår bra. Hur är det själv? Och sedan får jag lyssna på problem. Jag vill inte lyssna på problem. Jag är trött på att lyssna på problem, förstår inte människor det? Jag är den som de flesta av mina vänner kommer till när dem mår dåligt, jag vet inte varför, men jag antar att det är för att jag hela tiden har förmågan att lösa problem och hitta en väg ut ur knepiga situationer.

 

Och visst, jag kan lösa andras problem. Men jag är helt värdelös på att hitta lösningar till mina egna. Jag har fortfarande inte lärt mig att sluta kräkas. Under Emmaboda kräktes jag i princip två tre gånger om dagen, men jag vet inte om det beror på hjärnspöket eller all mängd alkohol vi smällde i oss. Troligen alkoholen eftersom jag i princip enbart åt ett äpple om dagen.

 

Jag har fortfarande inte gått ner till min målvikt. Det är ett problem för mig, eftersom det medför andra problem. Visst, jag har gått ner 30 kilo sen nyårsafton, men det är ändå sju månader så det är ingen vidare bedrift. Det är typ knappt ens ett kilo i veckan, snarare 0.8 kilo i veckan så vilken idiot som helst har haft chansen att gå ner 30 kilo på samma tid som jag har gjort. Det är även ungefär ett halvår sedan som jag insåg att jag nog är tokkär i solskenspojken jag inte berättar om här i bloggen, men det känns ändå som att det snart är på tiden att jag snart troligen kommer att träffa honom lite mer än jag har gjort nu det senaste. Han är så fin, åh. Och något som inte är så fint just nu är jag. Min hårfärg har bleknat som om jag hade hällt citronsaft i det och stått i solen i en vecka, så snart är det dags att färga håret igen. Jag behöver även sola mer i gymets solarium tror jag, trots att nästan hela sommaren har gått nu så är jag knappt brun, jag har bara fått miljontals av fräknar. Kroppen behöver jag även fixa med. 30 kilo mindre men jag har inte tränat som jag borde, så jag är lite ”ofixad” på vissa delar av kroppen om ni förstår hur jag menar. Inte direkt slapp, men jag är inte direkt så fast som jag önskar att jag vore. Men det är bara att gå till gymet nu den här månaden och fixa det sista inför skolstarten igen som börjar den 3e september.

 

Jag tackade ja till en kurs på Göteborgs folkhögskola som jag hade sökt, så nu blir det skola även för mig till hösten! Jag ser fram emot det rätt så mycket faktiskt. Det ska bli kul att ha något att göra istället för att bara gå hemma och göra ingenting. Inte för att kemi är min grej riktigt heller, men det kan bli kul.

 

Till er som har orkat läsa hit, creds till er. Jag hatar att skriva långa inlägg egentligen för att det känns som om ingen läser långa inlägg någonstans, därför gör jag helst flera korta. Men nu så, nu blev det ett långt iallafall.