Allra käraste syster


Nu är det Ylvali som huserar här på bloggen, så att ni vet. Ta hand om henne så som ni tog hand om mig. Puss, Danni.

Bloggflytt


Då forthesimplehearts krånglar för mig och inte alls passar: ni vet som en urvuxen stickande tröja: så har jag flyttat till DEERHEART.BLOGG.SE
 
Jag tänkte bara tala om det så att ni inte undrar var jag har tagit vägen.
Pussar och kramar, Danni.
 
Och two month weight loss challenge fortsätter där precis som vanligt, med dagliga frågorna och veckans utmaning med undantag att nästa veckas nya utmaning börjar på måndag istället för på torsdag.

veni, vidi, visa.


Ylvali här.
 
Idag har jag haft en fantastisk migrän och magvärk utan dess like, men efter sömn, spa och redbull mår jag betydligt bättre!   Nu ska vi ta en taxi till ett närliggande Shoppingcenter och ja... Göra det vi gör bäst! Spendera pengar!
 
Hoppas ni har det bra, önskar att jag kunde ta med er alla hit någon gång!<3
 
Ps. har ni sett dannis tatueringsskiss hon skissade igår? ;) GRYMT SNYGG!
 
 
 
These babys and I are ready for a night at the town!

Going south and we are older


Klockan har passerat sovdags för länge sedan men jag har inte fallit in i drömmarnas värld ännu. Jag har fått 25 mg propavan och 25 mg atarax ikväll, jag är trött; utmattad; men jag kan inte sova. Jag vet inte vad det är för fel på mig. Det gör ont under huden och när jag hostar så känns det som om hjärtat skall flyga ur bröstkorgen.
 
Jag får inte bli sjuk igen nu så nära skolstarten. Jag låg inlagd på sjukhus två veckor förra hösten och det började precis så här då med och jag har verkligen inte tid att spendera ytterligare två veckor på sjukhus. Det räcker med den här natten. Fanfanfan. 
 
Det bästa är iallafall att ingen av mina vänner förutom Ylvali och Lillebror vet om att jag är här. Den här gången tänker jag inte oroa folk i onödan, det är bättre att dem tror att jag är hemma och är sjuk i två veckor än på sjukhus och är sjuk i två veckor. Sjukhus låter så allvarligt.. Ylvali tog det stenlugnt men jag tror att Lillebror nästan ballade ur där hemma. Han blev ordlös och lät väldig orolig. Fan. Jag hatar att oroa honom, förut höll jag hellre tyst om saker men då blev han bara arg när han fick reda på det så nu berättar jag det direkt istället fast försöker förmilda det hela till en nästan ofarlig gräns.
 
Usch, nej. Jag är verkligen jättetrött. Jag kommer stänga av datorn nu och fråga om jag kan få en insomningstablett istället.  Under tiden kan ni ju, om ni vill, ge mig era bästa nu-ska-jag-bannemej-sova-tips! :)

The love we've had will turn all over


Jag hatar när man är sjuk och bekanta tycker synd om en och kommer över med "magvänlig" mat. Detta inlägget skulle ha kommit upp vid åttatiden i går men det fungerade inte att lägga upp bilder då.
 
 
Av allt det här kan jag kanske äta thai-soppan och jordgubbarna. Det enda sköna med att vara här är att man slipper äta om man vill. Ingen tvingar dig när du är över arton, tack gode gud för det.
 
 

A light turns out, the winds are colder


Frukost sisådär kvart i tio på kvällen. Är på väg till sjukhuset nu så jag vet inte om jag kan uppdatera sådär himla mycket. Mina värden var tydligen skitdåliga.. Kram till er.

Send me now, the winter's over


Har legat i sängen halva dagen och bara kräkts, kräkts och kräkts. Är inte sjuk på något vis, eftersom jag spänner magen så gör jag det frivilligt - men det är ändå obehagligt att kräkas. Det smakar illa och jag går ner ännu mer i vattenvikt på det. Jag vet inte om jag hatar eller älskar att jag kan kräkas genom att bara spänna magsäcken. Det var så mycket bättre förr när man verkligen behövde anstränga sig för att kräkas.

Har väl kräkts sisådär tre liter varje gång i tre omgångar senaste timmarna. Allt vatten. Vet inte varför jag mår illa vatten. Vatten är ju bra? Jag är inte magsjuk igen iallafall, jag kunde behålla glassen och sushin. Men resten som jag har ätit igår och idag har kommit upp närmare än tio minuter efter att jag stoppade det i munnen. Vet inte om det ska räknas som bra eller dåligt. Allt är bara kaos.

All I want is the best for our lives my dear, and you know my wishes are sincere.


Från och med nästa vecka kör jag på en lite ny grej. Jag ska köpa mat för 200 kr varje vecka (yoghurt, äpplen, mjölk till kaffe) och 200 kr till cigg varje vecka, det är 6 paket och är nästan hela veckans cigarettförbrukning. Det känns bra att veta att det enda man kommer att kunna hetsa är yoghurt, äpplen och kaffe. Kanske köper jag lite hallon och pepsi maxi för resten av pengarna, men meningen är att jag skall försöka spara 800 kr i månaden inför min planerade Sundsvallsresa. I fall det håller i sig så har jag 3800 kr att spendera på tågresan till Sundsvall i december, alkohol och bio, cafébesök osv. Det känns bra. Visserligen är det fem månader dit men jag längtar ändå. Yllis, Lillebror och Maria. Det känns bra.
 
Iallafall, från och med måndag är det yoghurt, äpplen och hallon som gäller här hemma. Om jag blir bjuden så spelar det ingen roll, jag tänker iallafall inte köpa hem något onyttigt. Visst, jag har gått ner en hel del kilon, men jag kan fortfarande bli smalare.
 
I morgon eller i övermorgon skall jag väga mig på det vanliga stället, då borde vattenvikten ha lagt sig tycker jag. Gud vad jag hatar vattenvikt, det ger falska förhoppningar som fan.

Det räcker inte alltid med att bara önska


Jag vet inte hur det är med mig riktigt. Människor frågar mig om hur jag mår och jag svarar helt automatiskt: ja, jag mår bra. Hur är det själv? Och sedan får jag lyssna på problem. Jag vill inte lyssna på problem. Jag är trött på att lyssna på problem, förstår inte människor det? Jag är den som de flesta av mina vänner kommer till när dem mår dåligt, jag vet inte varför, men jag antar att det är för att jag hela tiden har förmågan att lösa problem och hitta en väg ut ur knepiga situationer.
 
Och visst, jag kan lösa andras problem. Men jag är helt värdelös på att hitta lösningar till mina egna. Jag har fortfarande inte lärt mig att sluta kräkas. Under Emmaboda kräktes jag i princip två tre gånger om dagen, men jag vet inte om det beror på hjärnspöket eller all mängd alkohol vi smällde i oss. Troligen alkoholen eftersom jag i princip enbart åt ett äpple om dagen.
 
Jag har fortfarande inte gått ner till min målvikt. Det är ett problem för mig, eftersom det medför andra problem. Visst, jag har gått ner 30 kilo sen nyårsafton, men det är ändå sju månader så det är ingen vidare bedrift. Det är typ knappt ens ett kilo i veckan, snarare 0.8 kilo i veckan så vilken idiot som helst har haft chansen att gå ner 30 kilo på samma tid som jag har gjort. Det är även ungefär ett halvår sedan som jag insåg att jag nog är tokkär i solskenspojken jag inte berättar om här i bloggen, men det känns ändå som att det snart är på tiden att jag snart troligen kommer att träffa honom lite mer än jag har gjort nu det senaste. Han är så fin, åh. Och något som inte är så fint just nu är jag. Min hårfärg har bleknat som om jag hade hällt citronsaft i det och stått i solen i en vecka, så snart är det dags att färga håret igen. Jag behöver även sola mer i gymets solarium tror jag, trots att nästan hela sommaren har gått nu så är jag knappt brun, jag har bara fått miljontals av fräknar. Kroppen behöver jag även fixa med. 30 kilo mindre men jag har inte tränat som jag borde, så jag är lite ”ofixad” på vissa delar av kroppen om ni förstår hur jag menar. Inte direkt slapp, men jag är inte direkt så fast som jag önskar att jag vore. Men det är bara att gå till gymet nu den här månaden och fixa det sista inför skolstarten igen som börjar den 3e september.
 
Jag tackade ja till en kurs på Göteborgs folkhögskola som jag hade sökt, så nu blir det skola även för mig till hösten! Jag ser fram emot det rätt så mycket faktiskt. Det ska bli kul att ha något att göra istället för att bara gå hemma och göra ingenting. Inte för att kemi är min grej riktigt heller, men det kan bli kul.
 
Till er som har orkat läsa hit, creds till er. Jag hatar att skriva långa inlägg egentligen för att det känns som om ingen läser långa inlägg någonstans, därför gör jag helst flera korta. Men nu så, nu blev det ett långt iallafall.

 

crack is the new black


Innan jag for iväg till Emmaboda vägde jag 108.6 kilo. Tekniskt sett borde jag ha gått ner iallafall ett kilo eftersom jag i princip har fastat sen i tisdags i matväg, men jag har fått i mig sex liter vitt vin, tre liter rose, 750 ml varm&kall, 10 xider, 2 kopparbergs päroncider, 1 liter päronvodka och en massa klunkar från andras alkohol. Jag orkar inte räkna ut kaloriantalet på det där, jag låter det stå osagt. Det mesta kom ju upp iallafall, HAHA. Jag har haft sådana monsterkräkningar nu under de här dagarna... Blod och grejer.
 
Nåväl, vi får se i morgon måndag ifall jag har gått ner något eller inte. Det återstå att se. 108.6 kilo, hmmm...

the love is lika a stranger to me, but if I really love you - I should know it


Hundratjugo mil och hundratals cigaretter, mängder med vin, främmande pojkar och pussar, dans i spöregn, glädjetårar och Crystal Castles, jag vet inte vad jag känner egentligen. Jag är glad och ledsen på samma gång, just nu kan jag nog inte ens sätta ord på det hela. Allt är bara tomt. Jag lovar er en bättre uppdatering när jag har gått och lagt mig och fått igång internet ordentligt, jag ville bara uppdatera och säga att jag inte är på Emmaboda längre.
 

om jag krossas, lovar du att limma ihop mig igen då?


Tänkte bara tala om för er att när jag for iväg i tisdags så vägde jag 108.6. Dvs upp 0.7 kilo sen i fredags, det är fan inte klokt. Nästan ett kilo på fem dagar? Det är fan inte klokt.Nåväl, när jag kommer hem härifrån (Jag åkte till Emmaboda, det lät roligare än att gå ensam på rave i Berlin) så hoppas jag på att jag väger max 107.5 kilo. Minus nästan ett. Det borde vara möjligt, whoop.

if i could read minds, i will read yours


Dieten som jag tänker göra på är ingen diet som jag har hittat någonstans utan jag satt ner i går kväll och försökte tänka ut hur jag vill gå ner i vikt och hur jag tänker nå dit.
 
Första steget är att utesluta allt socker utan låtsassocker, så som i fun light stevia och stevia i kaffet. Det villl säga bakelser, socker i te och kaffe, söta såser, ja, ni förstår vart jag vill komma. Denna inledningsfas kommer att påbörjas i morgon, och steg två i dieten kommer om cirka två veckor, först skall jag bara bli av med mitt sötsug. 
 
Ni som läser, håller ni på med någon diet just nu? I och för sig, veganism är ju en diet också men kan vara väldigt hälsosam, så ni förstår kanske att jag menar saker som Healthy girl Diet och sådant där? 

BLOGLOVIN


Follow on Bloglovin
 
man måste tydligen länka det i bloggen för att få kontroll över det på sitt bloglovinkonto, så ignonera detta inlägget bara! 

som om några ord skulle förändra någonting alls


Uppdatering: jag kommer inte att sluta blogga. Jag kommer att mobiluppdatera om det finns internet/om svenska kontantkort fungerar dit jag ska, och jag kommer självklart att fortsätta uppdatera utmaningen och lägga ut vecka tvås utmaning när det är dags. Någon skrev en idiotisk kommentar att jag peppar folk till äs, som sagt, idiotiskt. Det här är en HÄLSOSAM tävling, där varje veckas mål går ut på att göra något bra för sin kropp. Jag tror ju knappast att personen som skrev kommentaren tycker att tvåhundra gram choklad mitt i natten är hälsosamt. Och ni som kommer på att ni vill vara med i tävlingen, det är bara att hoppa in och skriva en liten kommentar att ni är med så lägger jag in er i länklistan när jag kommer hem!
 
Nåväl. Jag kommer även att lägga upp ett schema för mig nu framöver där jag berättar om huruvida jag har tänkt att lägga upp min egen bantning. Jag tror att utomståendes åsikter betyder mycket, så kommentera allt ni tycker verkar fel med dieten.  Ifall jag glömmer någon näringsgrupp, eller om den bara verkar idiotisk.

We're only as sick as our secrets.


Att se hur allt faller sönder i slow motion, att vakna med dimma och tumult i huvudet, som om man vore en soldat i en krigsdrabbad stad - c'est la vie, sådant är livet. Vi har aldrig blivit lovade något vackert.
 
Jag vet inte hur länge jag försvinner härifrån eller vart jag åker, men jag klarar inte av Göteborg just nu. Stänger av telefonen, bara försöka njuta av tystnaden. Jag hoppas att ni stannar kvar här tills jag kommer tillbaka. Så länge kommer jag inte att vara borta, det lovar jag. Jag behöver bara hitta mig själv.

Chanelle Daniella Caspian


Här har ni mig, för er som undrar vem jag är. Här har ni mig. Nu är jag blottad, psykiskt naken. Jag ler åt allt. Jag ler när pistoler avfyras, när katten jagar fågelungen, dödar och äter upp den. Jag ler åt döden som om den vore vacker. Jag ler åt livet som om det vore vackert.

Jag är den färgglada husväggen där alla graffitimålare har sprayat sin konst. Jag tror mig vara stjärnan på konstens hemmaplan. Egentligen vet vi alla att bakom den regnbågsfärgade ytan döljer sig den grådaskiga betongen, den som stilla ruttnar i tysthet.

Scare


Jag inser nu att jag verkligen behöver en badrumsvåg här hemma. Den enda vågen jag har vägt mig på senasre halvåret är på gymmet och jag orkar nästan aldrig promenera dit bara för att väga mig eftersom det är mer än en mil fram och tillbaka, och egentligen är det väl skitbra, om jag hade orkat... Nu blir det bara istället att jag aldrig väger mig och då får jag aldrig fatt i min andra startvikt heller.

Om ni ger mig tips på bra badrumsvågar (analoga som digitala)lovar jag att ni får veta min vikt nu efter att jag gått och lagt mig och sen vaknat igen och orkat promenerat iväg till gymmet. Men det skall ske, jag lovar.

We're only as sick as our secrets.


Brännmärket på din handled ska för alltid påminna dig om ditt misstag. Nätter ska kvävas av mardrömmar om eldens orangegula lågor som i snabba rörelser smeker längs väggarna och golven i ditt barndomshem, stjäl alla minnen som har gjort dig till den du är. För alltid ska du plågas och för alltid ska du hata dig själv. För att du glömde att blåsa ut stearinljuset den kvällen. För att drömmar aldrig var till för sådana som du.

Du blev ingen hjälte, du blev ingen alls.

when you drown your body gets all warm


Det är natt, jag står framför spegeln med en kniv i min hand men jag vet att jag aldrig kommer att skära. Jag har aldrig vågat, kommer aldrig att våga. Jag har större självrespekt än så; att visa utåt att jag mår dåligt. Det känns som en kniv inuti, som om det sitter fast tusentals små glassplitter i lungorna och hjärtat och det kommer aldrig att gå bort för tar man bort en bit så kollapsar hela bygget och allting kommer falla isär och jag kommer förblöda.
 
Vissa kallar det trams, andra kallar det hjärtesorg men jag föredrar att kalla det en muskel. Det är enklast så. Smeker kniven lätt över bröstkorgen och lämnar en liten liten blödande stig från hjärtat över bröstet ner till magen. Nära på osynlig för blotta ögat, men jag vet att det finns där, kniven har vidrört huden och utan självrespekten skulle den gå ljupare ner i huden, skära av nervtrådar och skapa kaos. Står med kniven i handen och vet att jag aldrig, aldrig kommer att skära. Lämnar små knappt osynliga stigar över hela kroppen, som  en världskarta. Livslinorna är många men jag vet att jag aldrig kommer att utnyttja chansen, jag mår bra.
Tidigare inlägg