when you drown your body gets all warm

Det är natt, jag står framför spegeln med en kniv i min hand men jag vet att jag aldrig kommer att skära. Jag har aldrig vågat, kommer aldrig att våga. Jag har större självrespekt än så; att visa utåt att jag mår dåligt. Det känns som en kniv inuti, som om det sitter fast tusentals små glassplitter i lungorna och hjärtat och det kommer aldrig att gå bort för tar man bort en bit så kollapsar hela bygget och allting kommer falla isär och jag kommer förblöda.

 

Vissa kallar det trams, andra kallar det hjärtesorg men jag föredrar att kalla det en muskel. Det är enklast så. Smeker kniven lätt över bröstkorgen och lämnar en liten liten blödande stig från hjärtat över bröstet ner till magen. Nära på osynlig för blotta ögat, men jag vet att det finns där, kniven har vidrört huden och utan självrespekten skulle den gå ljupare ner i huden, skära av nervtrådar och skapa kaos. Står med kniven i handen och vet att jag aldrig, aldrig kommer att skära. Lämnar små knappt osynliga stigar över hela kroppen, som  en världskarta. Livslinorna är många men jag vet att jag aldrig kommer att utnyttja chansen, jag mår bra.

bra att du inte gjorde något som du skulle ångra. bra att du tänker att du aldrig skulle kunna göra det för då är risken mindre att du faktiskt får en impuls och skär dig. för skär dig inte! självskadebeteende är ett helvete.
prata med någon, kompis, psykolog, någon över internet, syskon eller vem som helst för det känns bättre. efter ett tag i allafall..


juste! texten välldigt fint skriven :)

Så glad att du inte verkligen skär dig, jag lovar om du gör det en gång, blir det lätt en gång till, sen en gång till, till slut varje gång du bara mår lite dåligt över någonting. Det är så svårt att sluta. Ta hand om dig! Kram

precis som A skrev här uppe så är det bra att du inte gjorde något som du kommer att ångra! <3